Om jag bara visste....

Att stanna upp..
Låta tystnaden och mörkret omfamna ens inre känslor och tankar.
Låta sig själv känna.. och framförallt se..
Kan vara skrämmande, men ack så lärorikt.
Kan göra ont, men samtidigt vara lättande...
Önskar bara att  det gjorde en starkare och säkrare.
Men det är mest bara mer förvirrande.
När vet man säkert att man bara vet?
Och när vet man vilken handling som är bäst?
Kommer man någonsin förstå fullt ut ,
vem man är?
Vad man vill?
Vad man ska?
Jag vet inte, jag har ingen aning.
Jag vet att jag är jag!
Men vem är jag?
Jag vet hur jag vill vara... Hur jag önskar att jag kunde vara.
Men räcker det?
Jag vill vara stark, bestämd, envis, veta exakt vad jag vill och handla därefter.
Jag vill uträtta stordåd, ha stora mål...lyckas.
Vad är att lyckas?
När har man lyckats?
Jag är en bra människa, utan tvekan.
Världen ligger framför mina fötter.
Jag kan göra exakt vad jag vill....
Det är jag som styr ingen annan. Varför kan jag inte bara ta tag i styret å styra då?
Nä, för jag vet ju ingenting. jag har ju ingen som helst aning,
För varje år som går... vill man mer.
Känner att man borde mer...
Är det bara det att man inte vågar?
Isf måste jag fan i mig skärpa till mig... Jag måste tuffa till mig lite!
Jag vill inte stå still nå mer....

Jag vill leva, så som jag borde


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0